It's eating me from inside

jag tänker på det dag som natt, hur kunde det bli såhär?
varför är det alltid jag i slutändan som blir sårad? livet är ingen dans på rosor, det har jag lärt mig alltför många ggr, men när jag äntligen vill ha nått då blire bara skit av allt.
som man bäddar får man ligga sägs det ju.
det ordspråket är grunden på mitt liv ungefär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0